Reseavdrag på avvägar? En rättsvetenskaplig studie av reseavdragets påverkan på jämställdhet

I denna artikel undersöker vi reseavdragets implikationer för jämställdheten ur ett rättsvetenskapligt perspektiv. Undersökningen omfattar både reseavdragets utformning och tillämpning. Med ”tillämpning” menar vi emellertid inte domstolars tillämpning, utan regeladressaternas tillämpning. Närmare bestämt handlar det om den tillämpning som kvinnor och män som grupp medvetet eller omedvetet gör av reseavdragsreglerna då de yrkar på reseavdrag i sina deklarationer. Vi kallar denna tillämpning för subjektstillämpning.

Undersökningen bygger på ett omfattande statistiskt material som täcker perioden 2000–2023. Studien bidrar med en uppdaterad lägesbild av den könsmässiga fördelningen av gjorda reseavdrag i Sverige. Genom att sätta in vår analys i ett längre tidsperspektiv identifierar vi både kontinuiteter och förändringar i mönstret. Vi visar även på bakomliggande orsaker till dessa förändringar och diskuterar deras betydelse ur ett genusrättsvetenskapligt perspektiv.

Våra resultat visar att reseavdraget alltjämt är ojämställt fördelat mellan könen, men att skillnaden har minskat över den studerade perioden. Vi identifierar flera förklaringar till denna utveckling. En av de mest framträdande förklaringarna är att föräldraledighet tas ut mer jämställt, vilket förstås är positivt ur jämställdhetssynpunkt. En annan framträdande förklaring till den minskande skillnaden i gjorda reseavdrag mellan kvinnor och män är att kostnaderna för kollektivtrafik har ökat snabbare än kostnaderna för bilresor, vilket missgynnar kvinnor eftersom kvinnor reser kollektivt i större utsträckning än män. Denna bakomliggande förklaring är därför negativ för jämställdheten. Mot bakgrund av strukturella inkomstskillnader mellan kvinnor och män skapar reseavdraget dessutom ekonomiska incitament att upprätthålla traditionella könsroller.