Det misslyckade grupptalaninstitutet – något om rättegångskostnader, tvistfinansiering och oväntade kräkemojis

Artikeln behandlar det svenska grupptalaninstitutet och de två huvudsakliga skälen till att det i princip inte förs några grupprättegångar i Sverige, nämligen att det är svårt att finansiera grupptalan och att det är svårt att skapa omfattande grupper (dvs. grupper med ett större antal medlemmar). Därvid förs vissa förslag fram avseende hur situationen skulle kunna förbättras, bl.a. genom förändringar i rättegångskostnadsregleringen på så sätt att risken för omfattande kostnadsansvar för käranden minskar, samtidigt som förutsebarheten avseende kostnadsexponeringen ökar. Vidare konstateras att det bör införas möjlighet att på ett förprocessuellt stadie från potentiella svaranden få tillgång till uppgifter om potentiella gruppmedlemmar. Förslagen syftar i huvudsak till att minska motpartskostnadsexponeringen, skapa större grupper, större krav och större intresse från professionella tvistfinansiärer, vilka är de enda aktörer som i artikeln identifierats som faktiska möjliggörare av fler och mer omfattande grupprättegångar.