Neoliberal rationality and Icelandic constitutional social rights adjudication

Sociala rättigheter, såsom rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, bostad, utbildning, arbete och hälsa, framställs ofta som oförenliga med neoliberalismens betoning av oreglerade marknader och skepsis mot statlig intervention. Sociala rättigheter förutsätter ju att staten korrigerar marknadsutfall eller tillhandahåller vissa varor och tjänster direkt som en rättighet. Denna antagna oförenlighet har emellertid ifrågasatts. Vissa författare hävdar att rättigheter och neoliberalism är närbesläktade begrepp och att mänskliga rättigheter – även när de omfattar de ofta förbisedda sociala rättigheterna – inte utgör någon utmaning för neoliberala projekt. Artikeln undersöker relationen mellan rättigheter och neoliberalism genom en analys av praxis från Islands högsta domstols avseende konstitutionella sociala rättigheter. Analysen omfattar mål rörande åtstramningsåtgärder, arbetsincitament i välfärdssystemet, avvägningar mellan ekonomiska hänsyn och rättigheter, inskränkningar i fackliga organisationers verksamhet samt företags rättighetsanspråk för avreglering. Tyngdpunkten i analysen ligger på resonemangets karaktär, det vill säga huruvida ett rättighetsbaserat angreppssätt står i konflikt med eller anpassas till en neoliberal rationalitet. Genomgången av rättsfallen visar att sociala rättigheter kan tolkas och tillämpas på ett sätt som inte utmanar neoliberalismen. Denna form av rättighetsbaserat resonemang är således inte oförenlig med, och erbjuder inte heller något alternativ till, neoliberal rationalitet.